Österländska traditioner · 400–300-talet f.Kr.
Daoism
Följ dao, vägen, genom spontanitet, enkelhet och icke-tvingande handling (wu wei). En motpol till konfucianismens regler och ritualer.
Enligt legenden tröttnade arkivarien Laozi på förfallet vid Zhouhovet och red västerut på en vattenbuffel. Vid gränspasset bad vakten honom skriva ned sin lära innan han försvann. Laozi skrev fem tusen tecken, lämnade över dem och sågs aldrig mer.
Boken finns, och den heter Daodejing. Om Laozi har funnits är osäkert. Texten börjar med att säga att den väg som går att beskriva inte är den beständiga vägen. Sedan ägnar den åttioen korta kapitel åt frågan hur man lever och styr utan att tvinga.
Bakgrund
Daoismen tar form under De stridande staternas tid, då de kinesiska furstendömena krigade om herraväldet och tänkare tävlade om härskarnas öra. Konfucianerna föreslog riter, studier och moralisk fostran. Mohisterna föreslog opartisk omsorg och nytta. Legalisterna föreslog stränga lagar.
De texter som senare kom att kallas daoistiska svarade att alla dessa program gör saken värre. Ju fler föreskrifter, desto fler lagbrytare. Ju mer man talar om dygd, desto mindre finns det av den. Felet är själva strävan att ordna världen efter en plan. Bakom allt som sker finns ett förlopp som går av sig självt, och den vise följer det.
Ordet daoism som namn på en skola kom först under Handynastin, när historikern Sima Tan omkring 100 f.Kr. delade in tänkarna i riktningar. Författarna till Daodejing och Zhuangzi visste inte att de tillhörde samma skola.
Grundtankar
Dao går inte att sätta ord på
Dao betyder väg. För konfucianerna var det den rätta vägen för människor. I Daodejing är det ursprunget till allt och det sätt på vilket allt förlöper. Det har inget namn, eftersom namn skiljer ett ting från ett annat, och dao ligger före alla skillnader. Man kan inte definiera det, men man kan lära sig följa det.
Handla utan att tvinga
Wu wei betyder ordagrant icke-handlande. Det betyder inte att sitta still utan att handla utan ansträngning mot sakens natur. Zhuangzi berättar om kocken Ding, som styckar oxar så att kniven aldrig blir slö. Han hugger inte. Han låter bladet glida i de mellanrum som redan finns.
Det mjuka övervinner det hårda
Inget är mjukare än vatten, säger Daodejing, och ändå nöter det ned sten. Vattnet söker sig till de låga platser som alla föraktar och gagnar allt utan att strida. Texten vänder på det vanliga värderandet: det böjliga, låga och tomma är starkare än det styva, höga och fulla. Ett hjul är användbart tack vare hålet i navet.
Våra indelningar är inte världens
Zhuangzi drömmer att han är en fjäril. När han vaknar vet han inte om han är en människa som har drömt eller en fjäril som nu drömmer. Stort och litet, nyttigt och onyttigt, liv och död är omdömen från en viss synpunkt. Den som slutar hålla fast vid sin egen synpunkt blir fri.
Den bäste härskaren märks knappt
Ett stort rike ska styras som man steker en liten fisk: rör man för mycket faller den sönder. Härskaren ska ha få lagar, få skatter och inga krig. Idealet är små samhällen där människor är nöjda med sin mat och sina seder och inte har lust att resa till grannbyn.
Utveckling
- 400–200-talet f.Kr.
De klassiska texterna
Daodejing sätts samman, troligen av flera händer. Zhuangzi skriver de inre kapitlen i boken som bär hans namn, och efterföljare lägger till resten.
- 200-talet f.Kr.–200-talet e.Kr.
Statskonst och religion
Under tidig Han används läran som råd till härskare. På 100-talet e.Kr. uppstår religiösa rörelser som dyrkar Laozi som gud och söker odödlighet.
- 200–300-talet
Den dunkla läran
Wang Bi och Guo Xiang skriver de kommentarer som formar all senare läsning. De förenar daoistisk metafysik med konfuciansk samhällssyn.
- 400–700-talet
Mötet med buddhismen
Buddhistiska texter översätts med daoistiska ord. Ur mötet växer chan, som i Japan blir zen.
Invändningar
Daoisten ser himlen och glömmer människan
Så löd konfucianen Xunzis dom över Zhuangzi. Människor lever inte som vatten eller träd. De behöver riter, lärare och institutioner för att bli goda, och den som drar sig undan lämnar fältet åt de hänsynslösa. Daoisterna svarade att det var institutionerna som skapade hänsynslösheten.
Den som säger att alla har lika rätt säger emot sig själv
De senare mohisterna, som utvecklade Kinas första logik, pekade på problemet. Om alla utsagor är lika giltiga, så gäller det också utsagan att somliga är fel. Zhuangzi tycks medveten om saken och frågar själv om han har sagt något eller inte. Om det är ett svar eller en undanflykt diskuteras fortfarande.
Icke-handlande passar härskaren
Daodejing råder härskaren att tömma folkets sinnen och fylla deras magar och att hålla dem utan kunskap och begär. Legalisten Han Fei läste boken som en handledning för en furste som styr i det tysta. Kritiker ser här en lära som gör undersåtar fogliga. Andra läser samma rader som ett avståndstagande från all propaganda.
Arvet
Kartan visar två linjer. Den ena kommer från konfucianismen, som daoismen formades i motsättning till. De två blev sedan varandras komplement: det sägs att en kinesisk ämbetsman var konfucian i tjänsten och daoist på fritiden. Den andra går till zen, där daoistisk misstro mot ord och begrepp förenades med buddhistisk meditation.
Daoismen blev också en religion med präster, tempel, gudar och metoder för långt liv, och som sådan lever den i Kina och Taiwan. Den har präglat kinesisk landskapsmålning, poesi, medicin och kampkonst.
I väst är Daodejing ett av världens mest översatta verk. Tanken på att vara i flöde, att göra något svårt utan att det tar emot, ligger nära det psykologer i dag beskriver med samma ord.
Vanliga missförstånd
- ”Wu wei betyder att inte göra något.”
- Det betyder att handla utan att forcera. Kocken Ding arbetar hårt och skickligt. Det han har slutat med är att hugga där det tar emot.
- ”Laozi skrev Daodejing på 500-talet f.Kr.”
- De äldsta handskrifterna, funna i Guodian, är från omkring 300 f.Kr. De flesta forskare ser boken som en samling som vuxit fram under lång tid. Laozi kan vara en legend.
- ”Yin och yang är daoismens lära.”
- Tanken på två kompletterande krafter är gemensam för nästan allt kinesiskt tänkande och hade en egen skola. Daoisterna använde den, liksom konfucianerna.
- ”Filosofisk och religiös daoism är två olika saker.”
- Uppdelningen är västerländsk och sen. I Kina har texterna, meditationen och ritualerna hört ihop i en och samma tradition i nästan två tusen år.
Att läsa
- Daodejingtillskriven Laozi · 400–200-talet f.Kr.
Åttioen korta kapitel. Jämför gärna två översättningar: texten är så tät att varje översättning är en tolkning.
- Zhuangzi, de inre kapitlen (1–7)Zhuangzi · ca 300 f.Kr.
Fabler, skämt och samtal. Här finns fjärilsdrömmen, kocken Ding och det onyttiga trädet. Roligare än man väntar sig av en klassiker.
- Kommentar till DaodejingWang Bi · 200-talet e.Kr.
Den läsning som gjorde boken till metafysik. För den som vill se hur traditionen själv har förstått texten.
Släktskap
Varifrån
- Reagerar motKonfucianism
Daoisterna driver med konfucianernas ritualer och dygder, som de ser som tecken på att den naturliga vägen har gått förlorad.
Vart sedan
- Förs vidare avZen (chan)
Chan tar upp daoismens spontanitet och dess misstro mot ord och begrepp.