1800-talet · ca 1790–1830
Tysk idealism
Verkligheten är i grunden ande eller förnuft, som utvecklas genom historien när motsättningar upphävs i högre helheter. Hegels system blev 1800-talets stora referenspunkt.
Den 13 oktober 1806 står en privatdocent i filosofi vid ett fönster i universitetsstaden Jena och ser Napoleon rida ut för att inspektera sina trupper. Nästa dag krossar fransmännen den preussiska armén strax utanför staden. Docenten har just skickat de sista sidorna av sin första stora bok till tryckeriet och är orolig för att manuskriptet ska försvinna i kriget.
Han skriver till en vän att han har sett kejsaren, denna världssjäl, sitta till häst. Docenten heter Georg Wilhelm Friedrich Hegel, och boken är Andens fenomenologi. Att han kunde se världssjälen i en man på en häst säger vad den tyska idealismen ville: begripa hela verkligheten, också historien, som förnuftets egen utveckling.
Bakgrund
Kant hade dragit en gräns. Vi känner tingen som de framträder för oss, ordnade av vårt eget förstånd, men aldrig som de är i sig själva. För generationen efter honom var det både en befrielse och en plåga. Förnuftet var verksamt och formade erfarenheten. Samtidigt stod det för alltid avskuret från verkligheten, och människan var kluven mellan natur och frihet, plikt och böjelse.
Franska revolutionen bröt ut när de var unga. Hegel, Schelling och diktaren Hölderlin delade rum vid det teologiska seminariet i Tübingen och ska ha rest ett frihetsträd. Om människor kunde göra om samhället efter förnuftets krav borde också tänkandet kunna gå längre än Kant vågat.
Johann Gottlieb Fichte tog första steget. Tinget i sig, sade han, är en rest av gammal dogmatism. Det finns inget utanför det verksamma jaget som begränsar det. Under 1790-talet blev den lilla staden Jena centrum för rörelsen. Där undervisade Fichte, sedan Schelling och Hegel, i samma stad som Schiller och romantikerna, med Goethe som minister i grannstaden Weimar.
Grundtankar
Jaget sätter sig självt
Fichte börjar med en handling. Jaget finns bara genom att det gör sig självt till föremål för sin tanke. För att kunna handla behöver det ett motstånd, och därför ställer det ett icke-jag mot sig. Världen är material för plikten. Vilken filosofi man väljer, säger Fichte, beror på vad för slags människa man är.
Naturen är synlig ande
Den unge Schelling fann Fichtes natur för fattig. Naturen är en egen rörelse som stiger från magnetism och elektricitet över växt och djur till medvetandet. Naturen är synlig ande, och anden osynlig natur. Bakom båda ligger en grund där de ännu inte är åtskilda, och den visar sig tydligast i konstverket.
Det sanna är det hela
Hegel menar att ingen enskild sats eller ståndpunkt är sann för sig. Varje begrepp visar sig ensidigt när det tänks till slut och slår över i sin motsats. Motsättningen upphävs i ett rikare begrepp, som bevarar båda. Hegels eget ord för det är aufheben, som betyder både upphäva, bevara och lyfta upp. Sanningen är hela vägen.
Självmedvetandet behöver ett annat
Jag blir ett jag först när ett annat jag erkänner mig. Hegel skildrar mötet som en kamp. Den som hellre riskerar livet blir herre, och den som ger efter blir slav. Men herren får sitt erkännande av någon han inte respekterar, medan slaven genom sitt arbete formar världen och lär känna sig själv i det han gör. Förhållandet vänder.
Historien är frihetens framsteg
Världshistorien är framåtskridandet i medvetandet om friheten. I de gamla österländska rikena visste man att en är fri, hos greker och romare att några är fria, och i den kristna, germanska världen att människan som sådan är fri. Förnuftet använder de enskildas lidelser för sina egna mål. Hegel kallar det förnuftets list.
Utveckling
- 1794–1799
Fichte i Jena
Vetenskapsläran gör Fichte berömd. Han avsätts 1799 efter att ha anklagats för ateism.
- 1797–1809
Schelling
Schelling blir professor vid tjugotre och ger ut ett nytt system nästan varje år. Skriften om människans frihet 1809 bryter med idealismens förtröstan på förnuftet.
- 1807–1831
Hegel
Andens fenomenologi, Logiken, Encyklopedin och Rättsfilosofin. Från 1818 är Hegel professor i Berlin och Tysklands ledande filosof. Han dör 1831 under en koleraepidemi.
- 1831–1848
Skolan splittras
Högerhegelianerna försvarar kyrka och stat. Vänsterhegelianerna, bland dem Feuerbach och den unge Marx, vänder metoden mot båda. Den gamle Schelling föreläser mot Hegel i Berlin 1841.
Invändningar
Systemet glömmer den som tänker
Søren Kierkegaard hörde Schelling i Berlin och gjorde sedan Hegel till sin huvudmotståndare. Systemet förklarar världshistorien men säger ingenting till den enskilda människa som ska välja hur hon ska leva. Systembyggaren, skriver han ungefär, liknar en man som bygger ett väldigt slott och själv bor i ett skjul bredvid.
Hegel står på huvudet
Karl Marx behöll dialektiken och vände på den. Det är inte idéerna som driver historien. Det är människors arbete och de förhållanden under vilka de producerar, och idéerna är uttryck för dem. Hos Hegel står dialektiken på huvudet, skrev Marx, och den måste vändas rätt för att man ska finna den rationella kärnan.
Ord utan mening
Schopenhauer, som föreläste i Berlin samtidigt som Hegel och inför tomma bänkar, kallade honom en charlatan. Hundra år senare gjorde Bertrand Russell och G.E. Moore uppror mot den hegelianism som då härskade i England. De krävde att varje påstående skulle gå att analysera i klara delar. Karl Popper anklagade 1945 Hegel för att ha berett väg för statsdyrkan.
Arvet
Kartan visar en linje in, från Kant, och fyra linjer ut. Marxismen ärvde dialektiken och historiesynen. Kierkegaard och Nietzsche gjorde uppror mot systemet i den enskildes namn. Frankfurtskolans kritiska teori gick tillbaka till den unge Hegel. Den analytiska filosofin uppstod när Russell och Moore bröt med de brittiska hegelianerna.
Vanan att förstå något genom dess historia kommer till stor del härifrån. Att en konststil, en institution eller ett begrepp är ett led i en utveckling och bär spår av det den reagerade mot är en hegelsk tanke som har blivit självklar.
Begreppet erkännande har återvänt i politisk filosofi sedan 1990-talet, hos Charles Taylor och Axel Honneth, för att förklara varför grupper kämpar för att bli sedda och inte bara för pengar. Varje tal om att något är på rätt eller fel sida av historien har ett eko av Hegel.
Vanliga missförstånd
- ”Hegels metod är tes, antites, syntes.”
- Han använder nästan aldrig de orden och kritiserar formeln som livlöst schema. Den kommer närmast från Fichte och spreds som beskrivning av Hegel av en senare populärförfattare.
- ”Idealism betyder att världen är en tanke i mitt huvud.”
- De tyska idealisterna menar att verkligheten har förnuftets struktur och går att begripa. Hegel räknar med en natur som fanns före människan.
- ”Hegel sade att allt som finns är förnuftigt, och försvarade därmed den preussiska staten.”
- Satsen lyder att det förnuftiga är verkligt och det verkliga förnuftigt. Med verkligt menar han det som förverkligar sitt begrepp, inte allt som råkar finnas. Hans rättsfilosofi kräver institutioner som Preussen saknade.
- ”Hegel påstod att historien tog slut med honom.”
- Han skriver att filosofin förstår sin tid först i efterhand: Minervas uggla flyger i skymningen. Om framtiden uttalade han sig inte.
Att läsa
- Förnuftet i historienG.W.F. Hegel · föreläsningar 1822–1831
Inledningen till föreläsningarna över historiens filosofi. Hegel när han talar till studenter, och den lättaste vägen in.
- Andens fenomenologi, förordet och kapitel 4G.W.F. Hegel · 1807
Förordet om det sanna som det hela, och avsnittet om herre och slav. Mycket svårt, men det är här allt börjar.
- Människans bestämmelseJohann Gottlieb Fichte · 1800
Fichtes populära framställning i tre delar: tvivel, vetande, tro.
- Filosofiska undersökningar om den mänskliga frihetens väsenF.W.J. Schelling · 1809
Om det ondas möjlighet och en mörk grund i Gud själv. Leder vidare mot Schopenhauer och existensfilosofin.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påKants transcendentalfilosofi
Fichte, Schelling och Hegel utgår alla från Kant och försöker komma förbi hans gräns mot tinget i sig.
Vart sedan
- Möter motstånd frånExistensfilosofins förelöpare
Kierkegaard invänder att den enskilda, existerande människan inte får plats i Hegels system.
- Förs vidare avMarxism
Marx tar över Hegels dialektik men ställer den, som han säger, på fötter: det är de materiella villkoren som driver historien.
- Möter motstånd frånLogisk analys
Russell och Moore gör kring sekelskiftet uppror mot den idealism i Hegels efterföljd som då dominerade brittisk filosofi.
- Förs vidare avKritisk teori
Frankfurtskolan går tillbaka till Hegel för att förstå samhället som en helhet full av motsättningar.