Medeltiden · 300–500-talet
Kristen platonism
Platons idévärld omtolkas som Guds tankar, och sanningen nås genom inre upplysning från Gud. Präglade västerländsk teologi i nästan tusen år.
I en trädgård i Milano sommaren 386 sitter en trettioettårig lärare i retorik och gråter. Han har ett av rikets finaste ämbeten, och han kan inte förmå sig att lämna sitt gamla liv. Då hör han en barnröst från grannhuset som upprepar: ta och läs, ta och läs. Han slår upp Paulus brev på måfå och läser en rad om att lägga av sig köttets begär.
Mannen är Augustinus, och han berättar själv scenen i sina Bekännelser. Strax innan hade han läst några böcker av platonikerna, som han skriver, och de hade lärt honom att tänka på Gud som något annat än en kropp. Hans fråga blev hur den grekiska filosofins sanning hänger ihop med den kristna trons.
Bakgrund
Kristendomen kom till en värld där bildade människor redan hade en färdig bild av det gudomliga. Nyplatonikerna lärde att allt strömmar ur det Ena, att själen har fallit ned i kroppen och längtar tillbaka, och att det onda är en brist. För en kristen som sökte ord för sin tro låg detta nära till hands. Redan på 200-talet försökte Clemens och Origenes i Alexandria förena Platon och Bibeln.
Samtidigt fanns skillnader som inte gick att förhandla bort. Nyplatonikernas värld flödar fram med nödvändighet och har alltid funnits. Bibelns Gud skapar av fri vilja, ur intet, och ingriper i historien. Platonikerna föraktade kroppen. De kristna trodde att Gud hade blivit människa av kött och blod och att kroppen ska uppstå.
Augustinus var den som gjorde arbetet för den latinska västvärlden. Han hade under nio år tillhört manikéerna, som lärde att världen är ett slagfält mellan en god och en ond makt. Plotinos tanke att det onda saknar eget vara befriade honom från den läran. När han blev biskop i Hippo i Nordafrika år 395 hade han en filosofi att bygga teologin med.
Grundtankar
Idéerna är Guds tankar
Platon lät idéerna finnas för sig själva. De kristna platonikerna placerade dem i Guds förnuft. Rättvisans och skönhetens eviga mönster är det Gud tänker, och världen är skapad efter dem. På så vis kunde Platons oföränderliga verklighet behållas utan att något ställdes vid sidan av Gud.
Vi förstår i Guds ljus
Hur kan ett föränderligt förstånd fatta oföränderliga sanningar, som att sju och tre är tio? Augustinus svarar att förståndet ser dem i ett ljus som kommer från Gud, så som ögat ser tingen i solens ljus. Läraren utanför ger bara ord. Den som undervisar är sanningen som bor i människans inre.
Det onda är en brist
Allt Gud har skapat är gott. Det onda kan därför inte vara ett ting. Det är frånvaron av något som borde finnas, som blindhet är frånvaron av syn. Moraliskt ont uppstår när den fria viljan vänder sig från det högre goda till ett lägre. Skulden ligger hos viljan.
Sök inåt och sedan uppåt
Gå inte ut, skriver Augustinus, vänd tillbaka in i dig själv, för i den inre människan bor sanningen. Vägen till Gud går genom själen. Där finner man också en visshet som ingen skeptiker kan rubba: om jag misstar mig, så finns jag. Den som inte finns kan inte missta sig.
Guds evighet är ett enda nu
Om Gud vet vad jag ska göra i morgon, är jag då fri? Boethius svarar att Gud inte ser framåt i tiden. Han står utanför tiden och ser allt på en gång, som den som står på ett berg ser hela vägen. Att se någon gå tvingar honom inte att gå.
Utveckling
- ca 150–250
Alexandria
Justinus, Clemens och Origenes hävdar att filosofin förberedde grekerna för Kristus så som lagen förberedde judarna.
- 386–430
Augustinus
Från omvändelsen till döden i det belägrade Hippo skriver han omkring hundra verk. Synen på nåden blir strängare med åren.
- ca 500–525
Boethius och Dionysios
Boethius översätter Aristoteles logik och skriver Filosofins tröst i väntan på sin avrättning. En okänd författare ger under namnet Dionysios ut skrifter om den negativa vägen.
- 800–1100-talet
Arvet förvaltas
Johannes Scotus Eriugena översätter Dionysios till latin. Augustinus är fram till 1200-talet västerlandets självklara auktoritet.
Invändningar
Vad har Aten med Jerusalem att göra?
Så frågade Tertullianus omkring år 200. Filosofin är kätteriernas moder, och den som har evangeliet behöver ingen nyfikenhet. Invändningen har återkommit genom historien, hos Luther och hos Kierkegaard. Augustinus svarade med en bild ur Andra Moseboken: israeliterna tog med sig egyptiernas guld, och de kristna får ta det som är sant hos hedningarna.
Om det onda är en brist, varför gör det så ont?
Smärta och grymhet känns inte som frånvaro av något. Kritiker menar att läran är en lek med ord som fritar Gud från ansvar. Frågan blir skarpare av Augustinus lära om arvsynden: om människan sedan Adam inte kan låta bli att synda utan Guds nåd, hur fri är då viljan? Munken Pelagius anklagade honom för att göra moralisk ansträngning meningslös.
Platonismen föraktar skapelsen
Den som söker Gud genom att vända sig bort från kroppen och sinnena hamnar lätt i en tro som misstror det materiella. Augustinus såg faran och försvarade äktenskapet och kroppens uppståndelse. Men hans syn på begäret har präglat kristen sexualmoral, och på 1200-talet valde Thomas av Aquino Aristoteles just för att ge den synliga världen större värde.
Arvet
Kartan visar en linje från nyplatonismen och en till skolastiken. I åtta hundra år tänkte det latinska Europa med Augustinus begrepp. När Anselm på 1000-talet talar om tro som söker förstånd är orden hämtade från honom, och skolastiken tog över hans frågor även när den bytte Platon mot Aristoteles.
Reformationen var på många sätt en strid om Augustinus. Luther var augustinmunk, och både han och Calvin byggde på hans lära om nåden. Descartes berömda visshet om det egna tänkandet har en föregångare i Augustinus svar till skeptikerna.
Bekännelser räknas som den första självbiografin i modern mening, en berättelse om ett inre liv. Tanken att sanningen om en människa finns i hennes inre, och att man når den genom att granska sitt minne, kommer till stor del härifrån.
Vanliga missförstånd
- ”Augustinus läste Platon.”
- Han kunde dålig grekiska och kände knappast mer än delar av Timaios i översättning. Det han läste var Plotinos och Porfyrios på latin. Hans Platon är nyplatonismens.
- ”Kristendomen tog över platonismen rakt av.”
- Skapelse ur intet, Guds människoblivande, kroppens uppståndelse och en historia med början och slut går alla emot nyplatonsk lära. Augustinus räknar själv upp vad han inte fann hos platonikerna.
- ”Dionysios var Paulus lärjunge.”
- Skrifterna utger sig för att vara av den Dionysios som Paulus omvände i Aten. De skrevs omkring år 500 och bygger på nyplatonikern Proklos. Förfalskningen avslöjades först under renässansen.
Att läsa
- BekännelserAugustinus · ca 397–400
Ett liv berättat som ett samtal med Gud. Bok 7 handlar om mötet med platonikerna, bok 8 om trädgården, bok 11 om tiden.
- Filosofins tröstBoethius · ca 524
En dödsdömd man får besök av Filosofin i fängelset. Om lyckan, ödet och den fria viljan. En av medeltidens mest lästa böcker.
- Om den fria viljanAugustinus · ca 388–395
En dialog om varifrån det onda kommer. Den tydligaste framställningen av läran om det onda som brist.
- Om Gudsstaten, bok 8 och 19Augustinus · 413–426
Bok 8 är hans uppgörelse med platonikerna. Bok 19 handlar om fred och om de två samhällen som bygger på två slags kärlek.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påNyplatonism
Augustinus läste nyplatonikerna före sin omvändelse och tolkade idéerna som tankar hos Gud.
Vart sedan
- Förs vidare avSkolastik
Augustinus var den stora auktoriteten i de medeltida skolorna, och skolastikerna utgick från honom.