Österländska traditioner · 1000–1500-talet
Nykonfucianism
Konfucianismen förnyad med en metafysik som delvis svarade på buddhismen: världen består av princip (li) och livskraft (qi). Blev statsideologi i Kina, Korea och Japan.
Omkring år 1492 sätter sig en tjugoårig kinesisk ämbetsmannason framför ett bambustånd i sin fars trädgård. Han har läst hos den store Zhu Xi att man når vishet genom att undersöka tingen och finna deras princip. Han stirrar på bambun i sju dagar. Sedan blir han sjuk av ansträngningen, utan att ha funnit någonting.
Den unge mannen hette Wang Yangming. Femton år senare, förvisad till en avlägsen provins, kom han fram till att han hade letat på fel ställe. Principen finns i det egna sinnet. Hans misslyckande med bambun visar den fråga som delade nykonfucianismen: var finner man den ordning som gör en människa god?
Bakgrund
Under Tangdynastin, från 600-talet till 900-talet, var buddhism och daoism Kinas ledande andliga krafter. De erbjöd det som konfucianismen saknade: en lära om världens grund, om sinnet och om hur man når inre frid. Konfucianismen levde vidare som examensämne och förvaltningsetik.
Under Songdynastin, som grundades 960, växte en motrörelse fram. Lärda som Zhou Dunyi, Zhang Zai och bröderna Cheng Hao och Cheng Yi ville visa att den konfucianska traditionen hade egna svar på de stora frågorna. De ansåg att buddhismen var självisk, eftersom munken lämnar familj och samhälle för att rädda sig själv. Samtidigt lånade de dess frågor, dess meditation och en del av dess begrepp.
De kallade sin rörelse Vägens lära. Namnet nykonfucianism är västerländskt. Zhu Xi, som levde 1130 till 1200, ordnade föregångarnas tankar till ett system och valde ut fyra böcker ur den gamla kanon som sin kärna: Samtalen, Mencius, Den stora läran och Mittens väg.
Grundtankar
Allt består av princip och livskraft
Li är principen, det mönster som gör ett ting till vad det är och anger hur det bör vara. Qi är den livskraft eller det stoff som tingen är gjorda av. De förekommer aldrig åtskilda. Zhu Xi säger att principen kommer först i logisk mening: en båt går på vatten och en vagn på land för att deras principer är sådana.
Principen är en, yttringarna många
Alla enskilda principer är uttryck för en enda, det Högsta yttersta. Zhu Xi använder en bild som han har lånat från buddhismen: månen är en, men den speglas i tiotusen floder och sjöar. Varje ting och varje människa bär därför hela principen i sig, och att förstå en sak på djupet är att förstå något om allt.
Människans natur är god men grumlad
Vår natur är princip och alltså god, som Mencius lärde. Men den finns i en kropp av qi, och qi kan vara klar eller grumlig. Zhu Xi jämför med en pärla i lerigt vatten. Pärlan är densamma, men den syns inte. Uppgiften är att klara vattnet, och det gör man genom studier, eftertanke och vördnadsfull uppmärksamhet.
Undersök tingen
Den stora läran säger att kunskap fördjupas genom att tingen undersöks. Zhu Xi tolkade det som ett tålmodigt studium av klassikerna, historien och vardagens angelägenheter, en sak i taget, tills förståelsen en dag bryter igenom och allt hänger samman. Det var den metoden Wang Yangming prövade på bambun.
Sinnet är principen
Wang Yangming svarade att principen för sonlig vördnad inte finns hos föräldrarna utan i sonens sinne. Alla har en medfödd kunskap om det goda. Den som verkligen vet handlar också, så som den som känner en vidrig lukt redan ryggar. Att veta och inte göra är att ännu inte veta. Kunskap och handling är ett.
Utveckling
- 1000-talet
Norra Songs mästare
Zhou Dunyi, Zhang Zai och bröderna Cheng lägger grunden. Zhang Zai skriver att himlen är hans far, jorden hans mor och alla människor hans syskon.
- 1130–1200
Zhu Xi
Zhu Xi ordnar läran, kommenterar De fyra böckerna och debatterar med Lu Jiuyuan, som redan då hävdar att sinnet är principen.
- 1313–1905
Statens lära
Zhu Xis kommentarer blir facit i de kejserliga ämbetsmannaproven. I Korea gör Joseondynastin hans lära till statens grund från 1392.
- 1500-talet
Wang Yangming
Wang, som också är general och ämbetsman, utmanar ortodoxin. Hans skola sprids snabbt i Kina och får stort inflytande i Japan.
- 1600–1700-talet
Kritiken mot det tomma talet
Efter Mingdynastins fall anklagas båda riktningarna för spekulation. De lärda vänder sig till textkritik och filologi.
Invändningar
Buddhism i konfuciansk dräkt
Kritiker under Qingdynastin, som Dai Zhen på 1700-talet, hävdade att talet om en princip skild från det materiella saknar stöd hos Konfucius och Mencius och är hämtat från buddhister och daoister. Zhu Xi skulle ha svarat att han bara gjorde uttryckligt det som låg i klassikerna. Men den stilla sittning han förordade liknade onekligen meditation.
Principen dödar
Dai Zhen gick längre. Nykonfucianerna ställde himmelsk princip mot mänskliga begär och krävde att begären skulle hållas nere. När de överordnade tillrättavisar de underordnade i principens namn finns ingen att vädja till, skrev han. Den som dödas av lagen kan man tycka synd om, men vem tycker synd om den som dödas av principen?
Var och en sin egen domare
Zhu Xis anhängare menade att Wang Yangmings lära gör det egna samvetet till enda måttstock. Några av Wangs senare efterföljare drog också slutsatsen att gatan är full av helgon och att studier är onödiga. När Mingdynastin föll 1644 gav många lärda skulden åt just den hållningen.
Arvet
Kartan visar två linjer in. Från konfucianismen kommer texterna, etiken och uppgiften att tjäna samhället. Från buddhismen kommer utmaningen och en del av svaren: tanken på en enda princip som speglas i allt, och övningar för att stilla sinnet. Daoismen bidrog med kosmologiska begrepp, även om kartan inte ritar den linjen.
I sexhundra år lärde sig varje blivande ämbetsman i Kina Zhu Xis kommentarer utantill. Koreas samhälle formades ännu mer genomgripande. De koreanska tänkarna Yi Hwang och Yi I förde på 1500-talet en berömd debatt om hur princip och livskraft förhåller sig till känslorna, och båda finns i dag avbildade på landets sedlar.
I Japan inspirerade Wang Yangmings lära om handling flera av dem som drev fram Meijirestaurationen 1868. Under 1900-talet uppstod en ny rörelse, på engelska kallad New Confucianism, som försöker förena arvet med demokrati och vetenskap.
Vanliga missförstånd
- ”Nykonfucianismen är konfucianism från vår egen tid.”
- Namnet syftar på rörelsen som började på 1000-talet. 1900-talets försök att förnya traditionen brukar på svenska kallas modern konfucianism eller nya konfucianer.
- ”Zhu Xi var en torr skolman.”
- Han var också en lärare som grundade akademier, skrev en handbok för familjens riter och föreskrev stilla sittning. Studierna var för honom en väg till personlig förvandling.
- ”Li och qi motsvarar ande och materia.”
- Qi omfattar både det vi skulle kalla materia och det vi skulle kalla energi och sinnesstämning. Li är ingen själ. Det är det mönster som qi följer, och det kan inte finnas för sig.
Att läsa
- Reflektioner över det näraliggande (Jinsilu)Zhu Xi och Lü Zuqian · 1175
Ett urval ur de fyra tidiga mästarna, ordnat som en studiegång från kosmos till vardagens uppförande. Skriven som introduktion.
- Västra inskriften (Ximing)Zhang Zai · 1000-talet
En enda sida, ursprungligen skriven på en vägg i hans studierum. Rörelsens mest älskade text.
- Den stora läran, med Zhu Xis kommentarZhu Xi · 1190
En kort klassiker om vägen från självodling till fred i världen. Zhu Xis tillägg om att undersöka tingen är själva tvistefrågan.
- Anvisningar för praktiskt liv (Chuanxilu)Wang Yangming · 1518 och senare
Samtal och brev som eleverna har samlat. Här finns läran om kunskap och handling och berättelsen om bambun.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påKonfucianism
Nykonfucianerna återvänder till Konfucius och Mencius och ger deras etik en metafysisk grund.
- Bygger påBuddhism
Nykonfucianerna bekämpade buddhismen men tog över dess frågor om medvetandet och tingens yttersta natur.