1800-talet · 1840–1890-talet
Existensfilosofins förelöpare
Revolt mot Hegels stora system i den enskilda människans namn. Kierkegaard betonade valet, ångesten och trons språng; Nietzsche förkunnade Guds död och krävde en omvärdering av alla värden.
I oktober 1841 skickar en tjugoåttaårig teologie kandidat i Köpenhamn tillbaka förlovningsringen till den nittonåriga Regine Olsen. Han älskar henne. Han kan inte förklara varför han gör det, varken för henne eller för staden, som talar om skandalen i månader. Han reser till Berlin och börjar skriva, och under de följande åren ger han ut bok efter bok under påhittade namn.
Søren Kierkegaard gjorde sitt eget val till filosofins ämne. Fyrtio år senare gör en sjuklig tysk före detta professor, Friedrich Nietzsche, något liknande under vandringar i Alperna. De visste inte om varandra och drog motsatta slutsatser. Båda frågade vad det är att bli sig själv, när ingen lära kan göra det åt en.
Bakgrund
I 1800-talets början härskade Hegel. Hans system förklarade natur, historia, stat och religion som led i förnuftets utveckling, och teologerna i Danmark och Tyskland använde det för att visa att kristendomen var den fullkomliga uttrycksformen för samma sanning. Allt hade sin plats. Det enda som saknade plats, menade Kierkegaard, var den människa som faktiskt ska leva sitt liv.
Kierkegaard växte upp i ett strängt pietistiskt hem i Köpenhamn och levde på arvet efter en far som trodde sig vara förbannad av Gud. Han såg en statskyrka där alla var kristna genom dopet och ingen genom avgörelse.
Nietzsche var prästson från Sachsen, blev professor i klassisk filologi i Basel som tjugofyraåring och lämnade tjänsten på grund av sjukdom tio år senare. Hans utgångspunkt var Schopenhauer, som hade lärt att världen i grunden är blind vilja och livet lidande. Nietzsche tog över viljan och förkastade slutsatsen. Under tiden hade Darwin och bibelkritiken gjort den kristna världsbilden otrolig för många bildade.
Grundtankar
Sanningen är subjektiviteten
Kierkegaard förnekar inte att det finns objektiva fakta. Men i de frågor som avgör ett liv, om Gud, döden och hur jag ska leva, hjälper det inte att ha rätt mening om jag inte lever i den. Den som ber till en avgud med hela sin lidelse är närmare sanningen än den som ber till den rätte Guden i falsk anda.
Livet har stadier, och mellan dem ligger ett språng
Esteten lever för njutningen och stunden och slutar i leda. Etikern väljer sig själv, tar på sig plikter och blir någon. Den religiöse står ensam inför Gud. Inget stadium följer logiskt ur det föregående. Abraham, som går för att offra sin son på Guds befallning, kan inte försvara sig inför någon. Tron är ett språng.
Ångest är frihetens svindel
Fruktan har ett föremål. Ångesten har inget. Den uppstår när människan upptäcker att hon kan välja. Kierkegaard jämför med den som ser ned i en avgrund och blir yr: felet ligger lika mycket i ögat som i avgrunden. Ångesten är ingen sjukdom. Den är tecknet på att man är en möjlighet och inte ett ting.
Gud är död
Nietzsche låter en dåre springa över torget med en lykta mitt på dagen och ropa att vi har dödat Gud. Åhörarna, som redan har slutat tro, skrattar. De har inte förstått att med Gud försvinner också grunden för deras moral, deras sanning och deras mening. Följden kallar Nietzsche nihilism, och han väntar sig att den präglar de kommande två århundradena.
Värdena måste omvärderas
Nietzsche frågar var orden gott och ont kommer ifrån. Hans svar är att de svaga, som inte kunde hämnas på sina herrar, gjorde sin svaghet till dygd: ödmjukhet, medlidande och lydnad. Han kallar det slavmoral, född ur förbittring. Mot den ställer han en människa som skapar egna värden och säger ja till livet som det är.
Utveckling
- 1843–1846
Pseudonymerna
Kierkegaard ger på tre år ut Antingen–eller, Fruktan och bävan, Begreppet ångest och Avslutande ovetenskaplig efterskrift, alla under påhittade författarnamn.
- 1846–1855
Striden med kyrkan
Kierkegaard hånas i en skämttidning och blir ensam. Han skriver Sjukdomen till döds och angriper sitt sista år den danska statskyrkan i pamfletter. Han dör 1855, fyrtiotvå år gammal.
- 1872–1882
Den unge Nietzsche
Tragedins födelse hyllar Wagner och Schopenhauer. Sedan bryter Nietzsche med båda och skriver aforismböcker i upplysningens anda.
- 1883–1889
De sena verken
Så talade Zarathustra, Bortom gott och ont och Till moralens genealogi. I januari 1889 bryter Nietzsche samman i Turin. Han lever elva år till utan att återfå förståndet.
Invändningar
Om sanningen är lidelse kan vad som helst vara sant
Om det avgörande är hur innerligt man tror, och inte vad man tror, tycks fanatikern stå lika högt som helgonet. Abraham går inte att skilja från en mördare som hör röster. Kierkegaard ser faran och låter sin pseudonym kalla Abrahams handling fruktansvärd. Men han ger inget kriterium, och han menar att det inte finns något.
Nietzsche sågar av sin egen gren
Om det inte finns fakta utan bara tolkningar, och varje sanningsanspråk uttrycker vilja till makt, vad är då Nietzsches egna påståenden? Han svarar på ett ställe att också detta är en tolkning, och desto bättre. Kritiker ser en motsägelse. Försvarare menar att han beskriver kunskap som alltid sedd från en synpunkt, vilket inte gör alla synpunkter lika bra.
En moral för herrar
Nietzsches förakt för medlidande, jämlikhet och demokrati är uttalat. Bertrand Russell skrev 1945 att han ogillar Nietzsche för att han njuter av att betrakta smärta. Nazisterna åberopade honom, med hjälp av systern Elisabeth, som förvanskade kvarlåtenskapen. Nietzsche föraktade själv antisemiter och tysk nationalism, men hans tal om högre och lägre människor går inte att bortförklara.
Arvet
Kartan visar två linjer in: en reaktion mot den tyska idealismen och Hegels system, och ett arv från Schopenhauer. Två linjer går ut. Existentialismen på 1900-talet, med Heidegger, Jaspers, Sartre och Camus, tog över Kierkegaards ångest, val och enskilde och Nietzsches värld utan Gud. Poststrukturalismen, särskilt Foucault, byggde vidare på Nietzsches metod att fråga efter värdenas och sanningarnas historia.
Kierkegaard förnyade den protestantiska teologin genom Karl Barth. Nietzsche lästes av Freud, som fann sina egna upptäckter föregripna, och av en hel generation författare kring sekelskiftet 1900, bland dem Strindberg, som brevväxlade med honom.
Det vardagliga talet om att vara äkta, att välja sitt liv och att inte leva andras förväntningar kommer till stor del från de här två. Ångest som ett allmänmänskligt tillstånd, och inte bara en diagnos, är Kierkegaards begrepp.
Vanliga missförstånd
- ”Nietzsche var nihilist.”
- Han ställde diagnosen och såg nihilismen som den fara han ville övervinna. Hela hans sena verk söker ett sätt att bejaka livet utan de gamla garantierna.
- ”Nietzsche jublade över att Gud är död.”
- Dåren som ropar ut det är förtvivlad och frågar hur vi ska trösta oss, vi mördare över alla mördare. Det är en händelse med oöverskådliga följder, och ingen triumf.
- ”Kierkegaard menade att förnuftet är oviktigt.”
- Han var en skarp dialektiker som använde förnuftet för att visa var dess gräns går. Tron strider mot förståndet, och just därför måste man veta vad förståndet säger.
- ”De två utgjorde en skola.”
- De träffades aldrig, och Nietzsche hann inte läsa Kierkegaard. Den ene ville göra det svårare att vara kristen, den andre ville avskaffa kristendomen. Det är eftervärlden som har ställt dem sida vid sida.
Att läsa
- Den glada vetenskapenFriedrich Nietzsche · 1882
Korta stycken i ljus ton. Här står dåren på torget (nr 125) och demonens fråga (nr 341). Den vänligaste ingången till Nietzsche.
- Fruktan och bävanSøren Kierkegaard · 1843
Abraham och Isak, berättat om och om igen av en författare som säger sig inte förstå tron. Kort och omskakande.
- Till moralens genealogiFriedrich Nietzsche · 1887
Tre sammanhängande avhandlingar om gott och ont, skuld och asketiska ideal. Hans mest systematiska bok.
- Sjukdomen till dödsSøren Kierkegaard · 1849
Om förtvivlan som att inte vilja vara sig själv. Första sidan är ökänt svår. Fortsätt förbi den.
Släktskap
Varifrån
- Reagerar motTysk idealism
Kierkegaard invänder att den enskilda, existerande människan inte får plats i Hegels system.
- Bygger påPessimism och viljefilosofi
Den unge Nietzsche kallade Schopenhauer sin uppfostrare, och behöll viljan som grundbegrepp även när han förkastade pessimismen.
Vart sedan
- Förs vidare avExistentialism
Från Kierkegaard kommer valet och ångesten. Från Nietzsche kommer en värld utan givna värden.
- Förs vidare avPoststrukturalism
Foucault och Deleuze läser om Nietzsche: sanningar har en historia, och bakom dem finns krafter och makt.