Antiken · ca 300 f.Kr.–200 e.Kr.
Epikureism
Livets mål är lugn njutning och frihet från smärta och rädsla. Världen består av atomer, så döden är inget att frukta.
År 306 f.Kr. köper en trettiofemårig lärare från ön Samos ett hus med trädgård strax utanför Atens stadsmur. Där slår han sig ned med sina vänner. De äter bröd och dricker vatten, odlar grönsaker och samtalar. Kvinnor och slavar är med på samma villkor som de fria männen, vilket väcker skvaller i staden.
Läraren heter Epikuros, och skolan kallas Trädgården. Han lär att njutningen är livets mål, och att det mesta som hindrar oss från att njuta är rädslor utan grund. Vad behöver man egentligen för att vara lycklig?
Bakgrund
Epikuros växte upp i en tid då Alexanders efterföljare slogs om makten och stadsstaterna hade förlorat sin frihet. Politiken hade blivit farlig och meningslös för de flesta. Hans råd var att leva i det fördolda, bland vänner, långt från torget.
Från försokratikern Demokritos tog han läran att allt består av atomer i tomrum. För Epikuros var fysiken ett medel. Den som förstår att åskan är atomer i rörelse behöver inte frukta Zeus, och den som förstår att själen är atomer som skingras behöver inte frukta dödsriket. Om vi inte plågades av oro för himlafenomen och död, skriver han, skulle vi inte behöva någon naturlära alls.
Skolan var en gemenskap mer än en läroanstalt. Medlemmarna lärde sig mästarens huvudsatser utantill, firade hans födelsedag och bar hans porträtt på ringar. Efter hans död 270 f.Kr. förändrades läran mycket lite under femhundra år.
Grundtankar
Njutning är det goda, och den högsta njutningen är frihet från smärta
Alla varelser söker njutning och flyr smärta från födseln. Men Epikuros skiljer mellan njutningen i att stilla en hunger och tillståndet när inget saknas. Det senare, en kropp utan smärta och en själ utan oro, är målet. När det är nått kan njutningen varieras men inte ökas.
Döden angår oss inte
Allt gott och ont ligger i förnimmelsen, och döden är förnimmelsens slut. Så länge vi finns är döden inte här, och när den är här finns vi inte. Lucretius lägger till ett argument: tiden före vår födelse var ingenting för oss. Tiden efter vår död är dess spegelbild.
Skilj på begär och begär
Vissa begär är naturliga och nödvändiga, som att äta, dricka och ha tak över huvudet. De är lätta att tillfredsställa. Andra är naturliga men inte nödvändiga, som utsökt mat. En tredje sort är tomma: begär efter rikedom, makt och berömmelse, som aldrig går att mätta. Den som håller sig till de första är oberoende av lyckans växlingar.
Världen är atomer, tomrum och slump
Ingenting uppstår ur intet. Atomerna faller genom tomrummet, och ibland viker en av dem av en aning från sin bana utan orsak. Avvikelsen gör att atomer stöter samman och bildar världar, och den lämnar utrymme för fri vilja. Gudarna finns men lever i fullkomlig ro och bryr sig inte om oss.
Vänskapen är det största av allt
Av det som visheten skaffar för ett lyckligt liv är vänskapen det främsta. Den börjar i nytta, eftersom vi behöver hjälp och trygghet, men blir värdefull i sig. Rättvisa är för Epikuros en överenskommelse om att inte skada varandra, och den vise håller den, eftersom den som bryter den aldrig kan vara säker på att inte bli upptäckt.
Utveckling
- 306–270 f.Kr.
Trädgården
Epikuros undervisar och skriver omkring trehundra bokrullar. Nästan allt är förlorat. Tre brev och två samlingar med satser finns kvar.
- 100-talet f.Kr.
Läran når Italien
Filodemos undervisar vid Neapelbukten. Hans bibliotek begravs vid Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. och hittas på 1750-talet.
- ca 55 f.Kr.
Lucretius
Den romerske poeten skriver Om tingens natur, hela läran på vers i sex böcker. Det är den fullständigaste framställning vi har.
- 100–200-talet e.Kr.
Sista blomstringen
Diogenes i staden Oinoanda låter hugga in läran på en lång stenmur för alla som går förbi. Därefter trängs skolan undan av kristendomen.
Invändningar
En lära för svin
Stoiker och senare kristna beskrev epikuréerna som frossare, och Cicero hävdade att njutning inte kan vara grund för dygd. Epikuros svarade själv i brevet till Menoikeus att han inte menar utsvävarens njutningar. Dryckeslag och läckerheter ger inget lyckligt liv. Det gör nykter eftertanke som prövar varje val.
Döden berövar oss något
Argumentet att döden inte kan skada den som inte finns har kritiserats sedan antiken. Den som dör ung går miste om det liv hon skulle ha haft, och det är en förlust även om hon inte upplever den. Filosofen Thomas Nagel utvecklade invändningen 1970. Epikuréer svarar att en förlust kräver någon som förlorar.
Den som drar sig undan sviker
Rådet att leva i det fördolda gick emot allt en grek eller romare lärt sig om medborgarens plikt. Plutarchos skrev en hel skrift mot det. Om alla kloka människor lämnar politiken, vem styr då? Epikuréerna menade att äregirighet orsakar mer olycka än tillbakadragenhet, men några av dem deltog ändå i det offentliga livet.
Arvet
Kartan visar en linje från försokratikerna, eftersom Epikuros fysik är Demokritos atomlära med ändringar. Lucretius dikt var nästan bortglömd tills humanisten Poggio Bracciolini hittade en handskrift 1417. Under 1600-talet återupplivade Pierre Gassendi atomismen, och den blev en del av den nya naturvetenskapens världsbild.
En andra linje går till utilitarismen. Bentham och Mill tog över grundtanken att njutning och smärta är måttet på gott och ont, men de gjorde den till en regel för hela samhället. Epikuros brydde sig om den enskildes sinnesro.
I dag återkommer hans tankar i forskning om att mer konsumtion inte gör människor lyckligare över en viss nivå, och i rådet att vänner betyder mer än framgång.
Vanliga missförstånd
- ”En epikuré är en finsmakare.”
- Epikuros levde på bröd, vatten och oliver och bad i ett brev en vän skicka en bit ost, så att han kunde festa när han ville. Läran går ut på att begränsa begären.
- ”Epikuros var ateist.”
- Han lärde att gudar finns och att de är lyckliga och odödliga. Det han förnekade var att de styr världen, belönar och straffar. Motståndarna ansåg att det kom på ett ut.
- ”Epikureism är att leva för stunden.”
- Tvärtom krävs beräkning. Man avstår från en njutning om den leder till större smärta, och uthärdar en smärta om den leder till större njutning. Carpe diem är Horatius formulering.
Att läsa
- Brev till MenoikeusEpikuros · ca 300 f.Kr.
Några sidor som sammanfattar hela etiken: gudarna, döden, begären och klokheten. Den givna ingången.
- HuvudsatserEpikuros · ca 300 f.Kr.
Fyrtio korta satser som eleverna lärde sig utantill. De fyra första är det fyrfaldiga läkemedlet.
- Om tingens naturLucretius · ca 55 f.Kr.
Atomläran som lärodikt. Läs tredje boken om döden först.
- Om de högsta goda och onda tingen, bok 1–2Cicero · 45 f.Kr.
En epikuré lägger fram läran, och Cicero plockar isär den. Ger kritikernas bästa argument.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påFörsokratiker
Epikuros tar över Demokritos atomlära och gör den till grund för sin etik.
Vart sedan
- Förs vidare avUtilitarism
Redan Epikuros gjorde njutning och frihet från smärta till det goda. Mill hänvisar själv till honom.