1800-talet · 1870-talet–
Pragmatism
En idés mening och sanning ligger i dess praktiska följder: sant är det som håller när det prövas i erfarenheten. En amerikansk tradition som förenade empirism och evolutionstänkande.
I januari 1872 träffas en handfull unga män varannan vecka i Cambridge i Massachusetts för att diskutera filosofi. De kallar sig, halvt på skämt, Metafysiska klubben. Där finns juristen Oliver Wendell Holmes, läkaren och psykologen William James och den excentriske logikern Charles Sanders Peirce, som arbetar med lantmäteri åt staten. Flera av dem har sett inbördeskriget på nära håll och är trötta på människor som är säkra på sin sak.
Peirce lägger fram en regel för hur man gör en tanke klar: fråga vilka praktiska följder den skulle ha. James gör tjugofem år senare regeln berömd under namnet pragmatism. Vad är en idé värd, om den inte gör någon skillnad för hur vi handlar?
Bakgrund
Två händelser formade grundarna. Den första var Darwins Om arternas uppkomst 1859. Om människan är ett djur som har utvecklats genom anpassning, är tänkandet ett redskap för att klara sig i en föränderlig miljö. Det är ingen spegel som avbildar en färdig värld.
Den andra var det amerikanska inbördeskriget 1861 till 1865, där mer än sexhundratusen dog. Holmes sårades tre gånger. För den generationen hade kriget visat vad som händer när två sidor håller sina principer för absoluta. De sökte ett sätt att tänka som gjorde åsikter prövbara och möjliga att ändra.
Filosofiskt utgick de från den brittiska empirismen och utilitarismen, som bedömde handlingar efter deras följder. James tillägnade sin bok minnet av John Stuart Mill. Från Kant hämtade Peirce ordet pragmatisk. Men de vände sig mot empiristernas bild av erfarenheten som ett passivt mottagande av intryck. Erfarenhet är något man gör: man prövar, misslyckas och prövar igen.
Grundtankar
En tankes mening är dess följder
Peirces regel lyder ungefär: tänk efter vilka verkningar, som kan ha praktisk betydelse, föremålet för din tanke har. Din uppfattning om de verkningarna är hela din uppfattning om föremålet. Att en diamant är hård betyder att den inte repas av andra ämnen. Två påståenden som inte skiljer sig i några tänkbara följder betyder samma sak.
Tvivel sätter tänkandet i rörelse
En övertygelse är en vana att handla. Så länge vanan fungerar tänker vi inte. När något går emot den uppstår ett verkligt tvivel, som är obehagligt, och vi undersöker tills en ny övertygelse har lugnat det. Descartes låtsade tvivla på allt i sin kammare. Peirce säger att man inte ska låtsas tvivla i filosofin på det man inte tvivlar på i sitt hjärta.
Sant är det som håller i längden
James skriver att sanna idéer är de som vi kan tillägna oss, bekräfta och verifiera. Sanningen händer med en idé. Den görs sann av händelserna. Peirce uttryckte det försiktigare: sanningen är den åsikt som alla som undersöker saken till slut skulle enas om, om undersökningen fick fortsätta tillräckligt länge.
All kunskap kan vara fel
Ingen övertygelse är så säker att den aldrig kan behöva ändras. Peirce kallar hållningen fallibilism. Det leder inte till skepticism, eftersom vi inte behöver en orubblig grund. Kunskapen liknar ett rep av många tunna trådar mer än en kedja, som brister med sin svagaste länk. Första regeln är att inte spärra vägen för undersökningen.
Demokrati är ett sätt att leva
John Dewey överförde tankesättet till skolan och politiken. Barn lär sig genom att lösa verkliga problem tillsammans. Ett samhälle är en gemensam undersökning där olika erfarenheter måste få mötas och prövas. Demokrati är därför mer än en statsform. Den är en form av samliv och delad erfarenhet, och den måste läras i skolan.
Utveckling
- 1872–1878
Metafysiska klubben
Peirce utformar tankarna i samtal och ger 1877–1878 ut uppsatserna Hur våra övertygelser fastställs och Hur vi gör våra idéer klara.
- 1898–1910
James gör läran känd
Ett föredrag i Berkeley 1898 lanserar ordet. Föreläsningarna Pragmatism 1907 blir en bästsäljare. Peirce döper om sin egen lära till pragmaticism, ett namn som han säger är fult nog att slippa bli kidnappat.
- 1896–1952
Dewey
Dewey grundar en försöksskola i Chicago, skriver Demokrati och utbildning 1916 och är i femtio år USA:s ledande offentliga intellektuelle.
- 1950–2000
Nypragmatismen
W.V. Quine och Hilary Putnam för in pragmatiska tankar i den analytiska filosofin. Richard Rorty drar 1979 slutsatsen att filosofin bör sluta söka en spegel av naturen.
Invändningar
Det nyttiga är inte detsamma som det sanna
Bertrand Russell och G.E. Moore angrep James 1908. Om en tro är sann för att den är nyttig att tro, blir det sant att jultomten finns så länge tron gör barn snälla. Det kan vara nyttigt att tro något falskt och skadligt att tro något sant. James svarade att han menade nyttig i längden och sammantaget, med hänsyn till alla andra erfarenheter. Kritikerna tyckte att sanningen då hade kommit in bakvägen.
En filosofi för affärsmän
Europeiska kritiker, från höger och vänster, såg pragmatismen som ett uttryck för amerikansk kommersialism: det som lönar sig är sant. Max Horkheimer skrev 1947 att den gör förnuftet till ett redskap som kan tjäna vilka mål som helst och inte kan pröva målen själva. Dewey svarade att också mål prövas i erfarenheten och ändras när vi ser vad de leder till.
Utan sanning står man försvarslös
Rortys version, där sanning bara är det ens samtida låter en komma undan med att säga, väckte motstånd också bland pragmatister. Om det inte finns något faktum bortom vad vi enas om, vad säger man då till en majoritet som har fel? Putnam och Susan Haack höll emot att Peirce hade rätt: undersökning förutsätter att det finns något att ha rätt eller fel om.
Arvet
Kartan visar en linje in, från utilitarismen, och en linje ut till vetenskapsfilosofin. Peirces bild av vetenskapen som en gemenskap som rättar sina misstag, och hans fallibilism, ligger nära det Karl Popper senare formulerade. Quines tes att våra övertygelser möter erfarenheten som en helhet, och att ingen sats är skyddad mot revidering, är pragmatism i logisk form.
Deweys pedagogik, att lära genom att göra, har präglat skolor över hela världen. Holmes förde hållningen till rätten: lagens liv har inte varit logik utan erfarenhet.
Ordet pragmatisk i vardagsspråket, om den som bryr sig mer om vad som fungerar än om principer, är en förenkling av läran men inte en förvanskning. Det gäller också vanan att pröva en idé i liten skala innan man tror på den.
Vanliga missförstånd
- ”Pragmatism betyder att sant är det som känns bra att tro.”
- James krävde att en idé stämmer med alla andra erfarenheter och håller för prövning över tid. Peirce band sanningen till vad en obegränsad vetenskaplig undersökning skulle komma fram till.
- ”Pragmatister saknar principer.”
- Dewey ägnade sitt liv åt demokrati, utbildning och medborgerliga rättigheter. Läran säger att principer ska prövas mot sina följder, inte att man ska vara utan dem.
- ”Peirce, James och Dewey lärde samma sak.”
- Peirce var logiker och ville göra begrepp klara. James var psykolog och intresserade sig för den enskildes tro. Dewey var samhällsreformator. Peirce bytte namn på sin lära för att slippa blandas ihop med de andra.
Att läsa
- PragmatismWilliam James · 1907
Åtta föreläsningar för allmänheten. Andra föreläsningen innehåller ekorren, sjätte läran om sanningen. James skriver som en romanförfattare.
- Hur vi gör våra idéer klaraCharles Sanders Peirce · 1878
Ursprungstexten, tjugo sidor i en populärvetenskaplig tidskrift. Läs den ihop med Hur våra övertygelser fastställs.
- Demokrati och utbildningJohn Dewey · 1916
Deweys viktigaste bok. Omständlig i stilen, men nästan varje sida har satt spår i någon läroplan.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påUtilitarism
Pragmatisterna delar utilitaristernas blick för följderna. James tillägnade sin bok om pragmatismen minnet av Mill.
Vart sedan
- Förs vidare avVetenskapsfilosofi
Quine anknyter uttryckligen till pragmatismen: vi behåller de teorier som fungerar bäst som helhet.