Tidigmodern tid · ca 1350–1600
Renässanshumanism
Tillbaka till antikens texter, lästa på originalspråken. Humanisterna satte människans värdighet, språk och bildning i centrum i stället för skolastikens logik och teologi.
År 1345 sitter den italienske diktaren Francesco Petrarca i domkyrkans bibliotek i Verona med en bortglömd handskrift framför sig. Det är Ciceros privata brev till vännen Atticus, som ingen har läst på århundraden. Petrarca skriver av dem för hand. Sedan skriver han ett eget brev, ställt till Cicero, där han förebrår den döde talaren för hans fåfänga och vankelmod.
Att skriva till en man som har varit död i fjorton hundra år är en lek, men den säger något. För Petrarca var antikens författare människor att samtala med, inte auktoriteter att citera. Ur den hållningen växte en rörelse som frågade vad en människa behöver lära sig för att bli människa fullt ut.
Bakgrund
Vid 1300-talets universitet härskade skolastiken. Den högre undervisningen byggde på Aristoteles logik och naturfilosofi och ledde fram till teologi, juridik eller medicin. Latinet var ett tekniskt fackspråk. Petrarca och hans efterföljare tyckte att metoden gjorde människor skickliga i att definiera dygden men inte bättre.
I de italienska stadsstaterna fanns ett annat behov. Köpmän, notarier och ämbetsmän skulle skriva brev, hålla tal och föra förhandlingar. De hittade sina förebilder i det romerska republikens författare, framför allt Cicero. Programmet kallades studia humanitatis och omfattade grammatik, retorik, poesi, historia och moralfilosofi. Den som undervisade i det kallades i studentslang humanista.
Jakten på handskrifter blev en lidelse. Poggio Bracciolini fann 1417 Lucretius dikt i ett tyskt kloster. När lärda greker kom till Italien, särskilt efter Konstantinopels fall 1453, blev också Platon och de grekiska tragöderna tillgängliga. Boktryckarkonsten spred sedan texterna i tusentals exemplar.
Grundtankar
Tillbaka till källorna
Lösenordet var ad fontes. En text ska läsas på originalspråket och i sin ursprungliga form, rensad från senare tillägg. Lorenzo Valla visade 1440 med språkliga argument att det dokument där kejsar Konstantin skänker påven makten över västerlandet var en förfalskning från 700-talet. Latinet i det hörde inte hemma på 300-talet.
Vältalighet och vishet hör ihop
Sanningen måste kunna röra människor för att göra nytta. Petrarca skriver att det är bättre att vilja det goda än att veta det sanna. Humanisterna föredrog därför brevet, dialogen och essän framför avhandlingen. De skrev för bildade lekmän och ville forma karaktären, inte bygga system.
Människan formar sig själv
Den unge greven Pico della Mirandola låter Gud säga till Adam att alla andra varelser har fått en fast natur, men att människan får välja sin. Hon kan sjunka till djurens nivå eller höja sig till det gudomliga. Talet skrevs 1486 som inledning till en disputation som påven förbjöd, och det trycktes först efter Picos död.
Det verksamma livet har sitt värde
Medeltiden satte munkens kontemplation högst. Florentinska kanslerer som Coluccio Salutati och Leonardo Bruni hävdade att den som tjänar sin stad, bildar familj och förvaltar sin egendom lever ett fullt mänskligt liv. Bildningen ska göra goda medborgare. Christine de Pizan använde samma argument för att kräva att kvinnor skulle få studera.
Vad vet jag?
Montaigne lät prägla den frågan på en medalj. Den sene humanismen vände sin lärdom mot sig själv. Den som har läst alla antikens skolor ser att de säger emot varandra, och resenärernas berättelser visar att varje folk kallar det barbari som inte är dess egen sed. Montaigne drar slutsatsen att man bör vara försiktig med att döma och ännu försiktigare med att bränna någon för en åsikt.
Utveckling
- ca 1340–1400
Petrarca och hans krets
Petrarca och Boccaccio samlar handskrifter och gör Cicero till förebild. Salutati för programmet till kansliet i Florens.
- ca 1400–1500
Italiens århundrade
Bruni översätter Platon och Aristoteles på nytt. Marsilio Ficino översätter hela Platon till latin 1484 och leder en krets som kallas den platonska akademin.
- ca 1500–1536
Humanismen norr om Alperna
Erasmus av Rotterdam ger 1516 ut Nya testamentet på grekiska. Thomas More skriver Utopia. De vill reformera kyrkan genom bildning.
- ca 1560–1600
Den skeptiska hösten
Under religionskrigen drar sig Montaigne tillbaka till sitt torn och skriver sina Essayer, som ges ut från 1580.
Invändningar
Ord utan vetande
Skolastikerna svarade att humanisterna var språklärare som inte förstod logik och därför inte kunde avgöra en enda sakfråga. Pico della Mirandola, som behärskade båda traditionerna, gav dem delvis rätt i ett brev 1485: det är bättre att ha sanningen i klumpigt språk än att tala vackert om ingenting. Senare kritiker har påpekat att humanisterna bidrog föga till naturvetenskapen.
Den fria viljan är en illusion
När Erasmus 1524 försvarade människans förmåga att medverka till sin frälsning svarade Luther med skriften Om den trälbundna viljan. Människans vilja är som ett riddjur, skriver han ungefär, som går dit ryttaren vill, och ryttaren är antingen Gud eller djävulen. Humanisternas tro på bildning och värdighet var för Luther högmod.
Bildning åt de få
Programmet riktade sig till dem som hade råd med lärare och tid att lära sig latin och grekiska, nästan alltid män ur de övre skikten. Humanister tjänade furstar och påvar och skrev lovtal mot betalning. Machiavelli, själv skolad i traditionen, drog slutsatsen att talet om dygd inte beskriver hur makt faktiskt vinns och behålls.
Arvet
Kartan visar två linjer in. Den ena är reaktionen mot skolastiken och dess logik. Den andra kommer från den antika skepticismen, som humanisterna återupptäckte: Ciceros Academica och senare Sextus Empiricus gav Montaigne hans argument. En linje går ut till upplysningen, som ärvde textkritiken, toleranstanken och tron på bildning, men flyttade tyngdpunkten från antiken till den nya vetenskapen.
Humanisternas läroplan styrde europeiska skolor i fyrahundra år. Det svenska läroverkets latinlinje och ordet gymnasium kommer därifrån, liksom universitetens humaniora.
Kravet att gå till källan och fråga vem som har skrivit en text, när och varför, är grunden för all modern historieforskning och källkritik. Essän, det personliga resonerandet kring ett ämne, är Montaignes uppfinning och lever i varje tidningskrönika.
Vanliga missförstånd
- ”Humanisterna var icke-troende.”
- Nästan alla var kristna, och många var präster. Erasmus ville ha en enklare och innerligare fromhet. Betydelsen av humanism som en livssyn utan Gud är från 1800- och 1900-talen.
- ”Renässanshumanismen var en filosofisk lära.”
- Den var ett utbildningsprogram och en metod. Humanister kunde vara platoniker, stoiker, aristoteliker eller skeptiker. Det gemensamma var ämnena och arbetssättet.
- ”Humanisterna satte punkt för den mörka medeltiden.”
- Bilden är deras egen. Det var Petrarca som beskrev århundradena före sig som en tid av mörker. Skolastiken levde vidare länge vid universiteten, och humanisterna byggde på medeltida skolor och bibliotek.
Att läsa
- EssayerMichel de Montaigne · 1580–1595
Börja med Om kannibaler, Om böcker och Om erfarenheten. En människa som tänker högt om sig själv och världen, med hela antiken i bakfickan.
- Dårskapens lovErasmus av Rotterdam · 1511
Dårskapen håller ett tal till sin egen ära och går igenom alla stånd, från köpmän till teologer och påvar. Rolig än i dag.
- Tal om människans värdighetGiovanni Pico della Mirandola · 1486
De första sidorna är de berömda. Resten visar hur mycket magi, kabbala och skolastik som rymdes i en humanists huvud.
- Boken om kvinnornas stadChristine de Pizan · 1405
Ett försvar för kvinnors förstånd och dygd, byggt med exempel ur historien. Skriven av Europas första kända yrkesförfattarinna.
Släktskap
Varifrån
- Bygger påSkepticism
När Sextus Empiricus gavs ut på latin på 1560-talet tog Montaigne starka intryck. De skeptiska argumenten går igen i hans essäer.
- Reagerar motSkolastik
Humanisterna hånade skolastikernas tekniska latin och ändlösa distinktioner, och ville ersätta dem med vältalighet och moralisk bildning.
Vart sedan
- Förs vidare avUpplysningen
Humanisternas tilltro till bildning och till människans egen förmåga förs vidare av upplysningens författare.