Afrika och Latinamerika · 1940-talet–
Modern afrikansk filosofi
Vad är afrikansk filosofi, och på vilka villkor bedrivs den efter kolonialismen? 1900-talets afrikanska filosofer har prövat frågan i en debatt mellan dem som söker filosofin i folkens traditioner och dem som kräver enskilda tänkares kritiska arbete.
År 1974 börjar filosofen Henry Odera Oruka och hans studenter från universitetet i Nairobi resa ut på den kenyanska landsbygden med bandspelare. De söker upp gamla män och kvinnor som i sina byar är kända för sitt omdöme. De flesta kan varken läsa eller skriva. Oruka frågar dem om Gud, döden, friheten och förhållandet mellan män och kvinnor, och han säger emot när han inte håller med.
Han ville pröva ett påstående som han hade mött hos europeiska lärare: att filosofi kräver skrift, och att Afrika söder om Sahara därför inte har haft någon. Bakom låg en större strid som hade pågått sedan 1940-talet. Vad är afrikansk filosofi, och vem avgör vad som får räknas dit?
Bakgrund
Tänkande på afrikansk mark är gammalt. Det fanns i det forntida Egypten, hos kyrkofäder som Augustinus i Nordafrika, i den islamiska lärdomen i Timbuktu och hos 1600-talstänkaren Zera Yacob i Etiopien. Den moderna debatten har en senare början. Den uppstod som ett svar på kolonialismen och på europeiska filosofer som Hegel, som hade skrivit att Afrika står utanför historien.
År 1945 gav den belgiske missionären Placide Tempels ut boken Bantufilosofi. Han hävdade att folken i Kongo hade en sammanhängande världsbild, där allt som finns är kraft och krafterna påverkar varandra. Boken skrevs för kolonialtjänstemän och missionärer, men den sade något nytt: afrikaner har en filosofi.
Under samma år växte självständighetsrörelserna. I Paris hade Léopold Senghor och Aimé Césaire skapat négritude, en rörelse som hyllade svart kultur och känsla. De nya staternas ledare, som Kwame Nkrumah i Ghana och Julius Nyerere i Tanzania, skrev egna politiska filosofier. När universiteten byggdes upp efter 1960 måste de bestämma vad en institution för filosofi i Afrika skulle undervisa i.
Grundtankar
Folkens världsbild är en filosofi
Den första riktningen, som senare fick namnet etnofilosofi, söker filosofin i språk, ordspråk, myter och seder. Prästen Alexis Kagame analyserade grammatiken i kinyarwanda för att finna dess kategorier för varat. John Mbiti hävdade att afrikansk tid är riktad mot det förflutna. Filosofin är här kollektiv: den tillhör ett folk, och ingen enskild har skrivit den.
Filosofi kräver enskilda tänkare och kritik
Paulin Hountondji från Benin svarade att detta är etnologi under falskt namn. Ingen europé kallar sitt folks ordspråk för filosofi. Idén om ett helt folk som tänker lika är en myt, som passar både kolonisatörer och inhemska diktatorer. Afrikansk filosofi är de texter som afrikaner själva skriver och själva kallar filosofi, i en öppen debatt.
De vise finns utan skrift
Orukas fältarbete sökte en tredje väg. Bland de gamla han intervjuade fann han två slag. Några förde vidare sitt folks uppfattningar. Andra tänkte självständigt och kritiserade sederna, som den man som avvisade tron på trolldom. De senare kallade han filosofiska vise. Kritiskt tänkande kräver alltså inte skrift, och Sokrates skrev heller ingenting.
Avkolonisera begreppen
Kwasi Wiredu från Ghana hävdade att afrikaner som tänker på engelska eller franska tar över problem som hör till de språkens grammatik. Hans metod är att översätta en fråga till sitt eget språk. På akan går satsen att något är sant knappt att skilja från att det är så. Flera av den europeiska sanningsteorins gåtor går då inte ens att formulera. Det som blir kvar efter prövningen kan vara allmängiltigt.
En människa blir människa genom andra
Mbiti sammanfattade synen på personen i en formel: jag är för att vi är, och eftersom vi är, är jag. På nguni-språken heter det ubuntu. Personskap är något man växer in i genom relationer och plikter. Kwame Gyekye invände att gemenskapen inte får sluka individen. Också akan-tänkandet räknar med att varje människa har eget värde och egna rättigheter.
Utveckling
- 1945–1960
Tempels och négritude
Bantufilosofi 1945 och Kagames arbete 1956. Senghor och Césaire formulerar négritude. Tidskriften Présence Africaine grundas i Paris 1947.
- 1957–1970
Självständighetens filosofer
Nkrumah skriver Consciencism 1964 och Nyerere Arushadeklarationen 1967. Frantz Fanon analyserar kolonialismens psykologi.
- 1970–1990
Den stora debatten
Hountondjis kritik 1976, Wiredus bok 1980 och Orukas intervjuer. Oruka urskiljer fyra riktningar: etnofilosofi, vishetsfilosofi, nationalistisk-ideologisk och professionell filosofi.
- 1990 och framåt
Breddning
Sophie Oluwole läser yorubafolkets Ifá-texter som filosofi. Ubuntu åberopas i Sydafrikas övergång från apartheid. Achille Mbembe och andra skriver om den postkoloniala staten.
Invändningar
Universalisterna dömer med Europas måttstock
Mot Hountondji och Wiredu invändes att de godtar en definition av filosofi som är hämtad från Europa och sedan finner att Afrika inte uppfyller den. Varför skulle skrift, namngivna författare och akademisk debatt vara det avgörande? Oluwole hävdade att muntliga traditioner som Ifá har både argument och kända upphovsmän. Hountondji modifierade senare sin hållning och talade om inhemsk kunskap som måste tas till vara kritiskt.
Etnofilosofin fryser Afrika i det förflutna
Den motsatta kritiken säger att sökandet efter en ursprunglig afrikansk världsbild gör kontinenten till ett museum. Det bortser från skillnader mellan tusentals folk och språk, och från att sederna alltid har varit omstridda. Wiredu påpekade att alla samhällen har vidskepelse och auktoritetstro i sitt arv. Det är ingen gåva till Afrika att kalla just dess version för filosofi.
Gemenskapen kan bli ett tvång
Talet om ubuntu och gemenskap har använts av ledare för att tysta opposition och av familjer för att hålla kvinnor på plats. Om personskap är något gemenskapen delar ut, kan den också vägra det. Gyekyes måttfulla kommunitarism är ett svar. Feministiska filosofer som Nkiru Nzegwu och Oyèrónkẹ́ Oyěwùmí har visat att också könsbegreppen i debatten ofta är importerade.
Arvet
På kartan ligger modern afrikansk filosofi i den infällda rutan och saknar linjer till de andra skolorna. Det är en brist hos kartan, som om-sidan medger. I verkligheten finns förbindelserna: debatten fördes med redskap från fenomenologi, marxism och analytisk filosofi, och den delar frågor med den latinamerikanska befrielsefilosofin, som också undrade om en koloniserad kontinent kan ha en egen filosofi.
Sydafrikas sannings- och försoningskommission på 1990-talet, ledd av ärkebiskop Desmond Tutu, hänvisade uttryckligen till ubuntu som skäl för att välja försoning framför vedergällning. Landets författningsdomstol åberopade begreppet när den avskaffade dödsstraffet 1995.
Debatten har fått betydelse långt utanför Afrika. Frågan om vems tänkande som räknas som filosofi ställs i dag vid universitet över hela världen, när kurslistor ses över. Den som undrar varför en översikt som den här har så få namn från Afrika ställer samma fråga som Oruka tog med sig ut på landsbygden.
Vanliga missförstånd
- ”Afrikansk filosofi är en enda världsbild.”
- Kontinenten har över tusen språk och lika många traditioner, och dess akademiska filosofer är djupt oense. Den stora debatten handlade just om huruvida man kan tala om en gemensam afrikansk filosofi.
- ”Afrikansk filosofi började på 1900-talet.”
- Det är den moderna akademiska debatten som börjar då. Det finns skrivna filosofiska texter från Etiopien på 1600-talet och en lång islamisk lärdomstradition i Västafrika, utöver de muntliga traditionerna.
- ”Ubuntu är en urgammal lära som alla afrikaner delar.”
- Ordet är från södra Afrika, och som utarbetat filosofiskt och politiskt begrepp är det till stor del format under 1900-talets andra hälft. Liknande tankar finns på många håll, men inte överallt och inte i samma form.
Att läsa
- Philosophy and an African CultureKwasi Wiredu · 1980
Klar och stridbar. Kapitlet om hur man inte bör jämföra afrikanskt och västerländskt tänkande är den bästa ingången till hela debatten.
- African Philosophy: Myth and RealityPaulin Hountondji · 1976
Angreppet på etnofilosofin. Läs förordet till andra upplagan, där han svarar sina kritiker.
- Sage PhilosophyHenry Odera Oruka · 1990
Intervjuerna med de vise, med Orukas inledning om metoden och de fyra riktningarna.
- Tradition and ModernityKwame Gyekye · 1997
Om person och gemenskap, och om hur ett arv kan prövas utan att förkastas.